Vad har jag gjort?

Jag vill bara släppa ut allt, bara skriva av mig och förklara för människor som är så oförstående.
Jag har hoppat av skolan, på grund av mitt mående.
Jag har ljugit för alla. Om att jag har varit på skolan när jag inte har varit där. För jag skäms! Jag vill bara vara som alla andra. Jag vill ta skolan som en naturlighet, något man ska göra bara. Jag vill ta studenten som de flesta andra, men jag är inte kapabel till det. Inte nu, för jag har misshandlat mig själv. Jag har tryckt in allt och bara låtit mig själv förstöras. Tänkt att jag ska göra alla andra nöjda, istället för att tänka på mig själv. Jag har begravt mig själv i min egen fucking skit.
Jag inser vad som är problemet. Men ändå skyller jag det på mig själv. Jag är en stor jäkla jubelidiot, en som är helt invalid, en som är så trög att hon hoppar av skolan, som inte kan vara som alla andra.
En svikare, ett stort misslyckande är vad jag är. Folk ser ner på mig eller jag inbillar mig det. Jag är mindre värd, för jag orkar inte stå. Jag orkar inte ens krypa.

Jag orkar inte leva med mig själv.
Det känns som att jag ska explodera, nej implodera. För det kommer inte synas utåt, som en överfylld svamp.
Jag vill försvinna från jordens yta och bara återstå som ett avlägset minne. Någon som fanns, men som inte finns kvar. Det skulle vara lättare då.
Jag vill supa, jag vill festa. För dessa är de enda stunderna där jag är lycklig, riktigt lycklig hela vägen in i mitt hjärta. Jag tar till allt, bara jag får min sup. Men idag går inte det. För jag sitter med en tom plånbok och ett lika tomt hjärta...

Ett tomt fucking hjärta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har varit en fruktansvärt konstig dag. Jag har känt mig så glad, men samtidigt så stressad och upprymd. Allt har bara känts konstigt, nästan lite maniskt. Min kreativitet har vaknat till liv igen, vilket känns bra! Men blir stressad över det ock...

Yep. Jag har fått det bekräftat. Jag är sjuk i huvudet. Sjuk i mitt huvud. Jag har en sjukdom som sitter i huvudet. Som varken syns eller hörs. Det är bara jag som märker av den, för den bor i mig. Den hotar med att växa sig så stor att den äter upp ...

Till den som inte förstår hur det är att leva med psykisk ohälsa. Till den som vägrar inse att välmåendet inte sitter på utsidan. Till den som inte ser, vet och hör. Det är någonting som blir lite som att stå i ett par skor. Där den ena skon är f...

Fy vad jag är stolt över mig själv! Jag klara det! Jag gick till praktiken med högburet huvud och visa mitt riktiga jag. Jag var glad, log, skämtade med personalen och lattjade med barnen. Och gissa vad? Alla var tillmötesgående! Dom visa att dom t...

Imorgon börjar praktiken igen. Så nervös! Tusen tankar snurrar i mitt huvud och jag bara känner en helt galen ångest! Inte för själva grejen, att jag ska dit och arbeta med barnen osv, utan för att jag är rädd för hur jag ska vara. Hur ska jag bete...